Nytt

Finns numera på www.jeezs.blogg.se

borta.

Snart lär nog den här bloggen försvinna, jag är trött på att inte se hur många som besöker och liknande. Och jag har blivit så bääst på design och där kunde man göra såna grejer! fun. Men nu när jag var uppe mitt i allt så hängde sig hela datorn och allt försvann, har varken orken eller tålamodet till att göra om allt nu inatt, så det får vi ta imorgon ! Nu blir de tv en stund sen godnatt. Ciaooos !

Nu är det inte alls långt kvar tills jag fyller år, inte för att fylla 19 är en stor grej. Men då blir det ett år närmare 20 :) hehe. Planerat att åka ner till göteborg på min födelsedag och fira den där, men vissa människor kan inte hålla vad dem lovat så nu blir det troligtvis så att jag åker ner själv. Men de skiter jag i , känner att jag måste ner dit o checka in stället så jag vet vad det e för ställe jag flyttar till. Haha.. Men det blir vad man gör det till så de lär nog bli lyckat :)

Att vänner sviker är något man måste lära sig !

En helvetes fredag !

Gårdagen började faktiskt bra. Vaknade runt halv 1. Vid halv 2 var jag hemma hos oscar nervös som sjutton och skulle tatuera mig. Var så nervös att magen vände sig ut och in så jag höll på att svimma, men det gick över. Som jag sa så gjorde det inte alls ont som jag hade räknat med. Efter det drog jag hem och slappa i väntan på jobb. Vid 9 började jag bli vrålhungrig, men hann inte äta något eftersom jag var tvungen och åka vid halv 10. Kom till jobbet och mitt framför mig sitter ALLA och äter. Och det var inget folk där på hela kvällen utan bara personalen som satt och drack. Det blev tillochmed tjafs med ägaren där, eftersom han kalla mig lögnare men jag gjorde ingenting fel. Jag blev så aaarg ! Iallafall, alla som jobbade bestämde för att dra till harrys och festa istället och dom i baren och jag fick stanna kvar, ifall folk skulle dyka upp. Så dålig stil ! Inget folk dök upp så tillslut sa barsnubben att jag fick stänga o gå hem. Äntligen tänkte jag ! Den där äckliga dj hade raggat på mig hela kvällen så jag nästan sprang därifrån för att slippa han. Det fanns nästan tid för mig o ta sista spårvagn hem men blev så hungrig så jag gick och åt istället och sen vidare till sis. Jag hade lätt kunnat få sush hem, men gårdagen bevisade lite vart man hade folk som man trodde stod lite närmare än så. Men det var bara bra, för det gjorde allting så mycket lättare. Nu e de lördag och jag vill ut o festa men de finns inte ett skit att göra!

Ny gaddad :)

Nu har jag varit och tatuerat mig, blev riktigt nöjd! Men jag var så nervös att jag höll på och svimma. Men smärtan var inte alls lika stor som jag hade räknat med, det sved till lite grann på slutet bara. Förutom det var de inte alls någon stor grej :) Nu när den första är klar vill jag bara göra mer! Vill ha två till sen är jag nöjd. Ska skriva Mamma på ena handleden och Pappa på andra, sen får det räcka . Det får nog bli av nästa månad om pengarna räcker till.

Dags att ta ansvar

Jag har känt mig ganska nere, pga saker jag normalt inte ens tänker på, saker som jag alltid ignorerar, som tex hur jag mår och vad som är fel. Jag menar, det verkar som jag mår hur bra som helst. Jag tycker om o tro att jag mår hur bra som helst, men jag börjar bli en idiot. Jag tar inte hand om mig själv längre, jag tar inte tag i saker längre. Jag låter bara allt rinna ut i sanden och jag lämnar allt så. Men jag känner nu att det börjar bli dags att ta ansvar, att ta tag i alltihopp. De är en av de orsaker till att jag bestämt mig för att flytta. I norrköping har jag allting och jag känner att det är en viss del därför jag har struntat i det mesta. Jag räknar alltid med att det löser sig på ett eller annat sätt eller att jag får hjälp med det. Men jag kan inte alltid ta alla andra för givet, utan jag måste själv göra något åt saken. Jag måste ta ansvar, måste klara av att stå på mina egna två ben. Och jag vet att jag klarar det, men det blir så extremt slappt av att ha det såhär så att man skiter i att ändra på något. Nej men nu klipper jag mina band, tar mitt pick o pack och sticker här ifrån. Startar ett eget liv, på egen hand, på mitt egna vis. Oh it's gonna be soooo gooood !

If he's dumb enough to walk away, be smart enough to let him go !

Hejdå Norrköping !

Emmanuel skrev till mig häromdagen - Vi skulle bott tillsammans nuu !!! Och vet ni vad, det lilla fick mig inse hur mycket jag egentligen vill flytta! Jag är faktiskt riktigt trött på norrköping och allt som de inehåller. Och är nu redo för något nytt! Jag tvekade tidigare på att flytta pga vissa saker, men känner nu att de inte är värt att stanna här pga någon annan. Det här är något jag vill göra , för mig och mitt liv. Jag kommer ingenstans genom att stanna här, det är dags att klippa banden. Norrköping finns kvar ifall jag ångrar mig. Jag vetinte riktigt när det blir att jag flyttar, jubert sa att han har fixat jobb åt mig. Så får hoppas på det bästa. Schemat för februari är redan gjort så än så länge kommer jag inte iväg. Jag hade tänkt att prata med cherry i göteborg och kolla ifall dem behöver folk där nere, för jag älskar ju faktiskt mitt jobb så det skulle ju vara svinbra om jag kunde fortsätta där borta. Men det finns fortfarande saker som får mig tveka, men jag ska inte låta det hindra mig. Jag är redo för det här.

Avslutade nyss mitt livs mest komplicerade telefonsamtal. Jag förstod inte ens hälften av vad som sas och vet faktiskt inte hur jag ska uppfatta det hela. Ska jag skratta eller gråta? Ganska komiskt ändå, det var just detta jag frukta från första början, det var just det här jag visste skulle ske förr eller senare. För det är ju det de alltid gör, så varför skulle det vara annorlunda den här gången? För mycket energi har jag lagt ner på såna här saker och bestämmer mig nu för att inte göra det denna gång. Men sen vet jag ju inte riktigt om det hela kommer fortsätta, för som sagt jag förstod ju knappt något av allt som sas. Det återstår väl att se, jag tar iallafall mitt kliv tillbaka.

I don't need another heartbreak !

Märker att det är jag som har överreagerat på allting, det är inte så illa som jag först trodde. Det är faktiskt långt ifrån ! Känslorna som spelar ett spratt med en i brist på annat, vilket hänt många gånger tidigare. Men sömnproblemen fortsätter! Legat här i mer än en timma och bara vridigt och vändigt mig i hopp om att somna. Men nej jag är fortfarande vaken, klarvaken tyvärr.. Imorgon ska jag förbi skolan och försöka övertala dem om att riva räkningen, vilket inte lär gå?! Jag funderar starkt på att börja plugga igen, men för att komma igång med det bör jag börja direkt och jag tror inte jag får komma tillbaka förens efter sommarn och då lär inte samma känsla finnas kvar. Får nog springa o leta efter syon imorgon också för ett snack med henne. Efter det blir det att åka förbi pappa och hjälpa till med packningen, sen får det bli en riktigt lång promenad! Jag känner mig tjock nu som mosat i mig en chokladkaka, jag som varit så duktig :( .. Pratade med Issa tidigare, nu fan ska vi börja träna! Och nu ska jag hålla det också, varit ett jävla massa snack om det i säkert ett år nu men har aldrig blivit av. Nu kör vi tjejer !

Nej nu jävlar, jag har så mycket i huvudet så nu är det fanimej dags att skriva ner de och få ut det förhoppningsvis !

Jag gav mig själv ett löfte för ett bra tag sen. Jag lovade mig själv att vad som än händer, så ska jag aldrig , ALDRIG låta mig själv fastna så som jag tidigare gjort. Aldrig mer bli den person jag tidigare var, aldrig mer behöva folk så mycket som jag en gång gjorde. Jag lovade mig själv att från och med nu ska jag klara av att stå på mina egna två ben, behålla min självrespekt, min stolthet och aldrig skulle jag låta någon annan ta den ifrån mig. Men som vanligt, så svek jag mig själv... Nu är jag arg, jag vet och är ju så mycket bättre än så här. Jag har haft så mycket tålamod med vissa som jag borde gett ryggen från första början. Jag har varit så förstående mot folk som egentligen bara ska ha en spark i arslet. Och ännu en gång, jag har varit för godhjärtad emot folk som inte ens förtjänar det. Och varför?! Jag har inte ens en ursäkt, eller en orsak. Jag är helt enkelt bara för snäll. Eller ska vi kalla det feg? För det är så jag känner mig, är jag rädd för att stå på mig och ha mina egna åsikter gällande saker ? Och varför behandlar jag folk så bra som jag egentligen inte behöver ha i mitt liv? Jag är bara dum helt enkelt, riktigt jävla dum.

Och du, du har fått mig bryta så otroligt många löften jag gett mig själv och jag skulle kunna bryta 100 till. Inte ens där har jag en orsak till varför ? För det är ju inte direkt så att jag får någonting tillbaka, förutom ett tålamod som bara blir mindre och mindre.

I don't need another heart break

För en gångsskull har jag fått något gjort :) Vaknade runt 11 och tog hunden på en långpromenad, sen tömde jag båda garderoberna, sminkbordet och flyttade om alltihopp. Och efter det gjorde jag mitt lilla träningspass sen lagade jag lite mat. Och nu sitter jag här med huvudvärk och är jättetrött. Blir nog att vila ett litet tag, sen får man se vad som sker.

Your nothing more than just another line in my book.

I'm loosing grip.

Jag börjar tappa greppet om mig själv, den stolthet som fanns där för en stund börjar försvinna igen, osäkerheten börjar komma tillbaka, nojjan att man gjort något fel finns där dag ut och dag in. Jag måste verkligen anstränga mig för att bli tillräckligt stark i mig själv, för att bryta ihop varje gång något liknande händer går bara inte. Det tar energi jag inte har och det är inte ens värt de.

Do u think about me now and than ?

Några jag ser upp till.

Jag fick en fråga tidigare idag, som jag suttit och grubblat på fram till nu. Frågan var – ” Finns det någon du ser upp till? Någon som du beundrar? ” Det första svar som kom upp i mitt huvud var nej! Men efter att ha grubblat på det hela dagen kom jag på att joo, det finns en person jag faktiskt beundrar och ser upp till. Och det är Therese! Min kusin. Och orsaken till det är att …

Hon är en person med mål i livet och hon låter inget stå i vägen för vad hon vill göra. Hon bestämde sig att flytta till Spanien helt själv och det var det hon gjorde också! Även om det inte var något för henne så tog hon ändå chansen, för det var något HON ville göra. Hon är rak på sak och säger alltid vad hon tycker och tänker och bryr sig inte direkt om hur personen reagerar på det hela. Hon är bara 25 år gammal och har redan kommit långt i livet, hon var chef på Cherry casino samtidigt som hon jobbade på Norrköpings vatten. Och att vara så ung och ändå har kommit så långt tycker jag är något att beundra! Hon som person att umgås med är oftast en ganska barnlig, men kul person! Men trotts det så finns det ju en seriös sida, vilket bevisas av hur långt hon faktiskt kommit. Det är i alla fall något som jag beundras utav. Jag kan aldrig tänka att jag själv skulle kunna komma så långt i bara 25års åldern. Men å andra sidan, vill man och har styrkan och orken till det så klarar man allt. Så där har ni det. Kusin är någon jag ser upp till !

Men sen finns det faktiskt 2 andra personer också, mamma & pappa. Av två helt olika orsaker.Pappa har gått igenom ganska mycket, vilket de flesta vet om. Men han samlade kraft och tog sig ur allting vilket jag tycker är väldigt strongt gjort. Med tanke på att man ser folk idag, som verkligen vill sluta men inte kan. Men han kunde! Okej det kanske blev några bakslag här och där. Men bättre än vad det är idag tror jag inte det skulle kunna bli. Och så tror jag att om allt det dåliga inte hänt, så tror jag inte vi skulle stå varann lika nära som vi gör idag. Och så har vi lilla mamma, som stod ut med skiten i flera år. Vilket jag också tycker är strongt gjort, kanske dumt också för den delen? För skiten lär ju inte vara något kul att se tillbaka till. Men om jag tror rätt så gjorde hon nog det för oss, men klippte tillslut banden och skaffade sig ett bättre liv. Credit to you to ! Nej där hade vi det. Nu har jag nästan kramp i fingrarna!

Sömnproblemen fortsätter.

Hur ska jag kunna koppla av när jag går runt med en hel bok i huvudet? Inget går som jag vill och kvar står jag där som ett stort frågetecken och inte har en aning om vad jag gjort för fel. Jag är så nära på att ge upp allt det jag egentligen vill ha, det börjar kännas meningslöst...

Nu har all snö kommit, när jag inte ens vill ha den! Julen och nyår är ÄNTLIGEN slut.. Så överskattat och man har såna förväntningar, slutar alltid med en besvikelse. Vilket de gjorde det här året också som alla andra, jag kunde likagärna jobbat! Anyways, jag har blivit latare än nånsin. Orkar inte ens ta mig utanför dörrn längre, det är sååååå kallt!! Funderar på att hoppa på skolan igen, kommer ju ingenstans med jobbsökandet. Eller blir det göteborg? Don't know yet. Återstår att se!

Kan jag inte bara följa min egen vilja och skita i hur folk reagerar eller hur sårade dem blir ? Hatar att mitt samvete för andra skapar såna problem. Men som jag och många andra märkt så funkar inte det här längre. Jag måste någon gång sätta ner foten och det är nog dags för det snart. Men är jag redo att såra någon som står mig så nära, är jag redo att ha det på mitt samvete? Jag trivs absolut inte så jag har det och jag känner mig inte hemma någonstans, så för en gångsskull får jag nog sätta min vilja före någon annans...

tillits problem

Varför kan jag inte bara släppa allt gammalt och börja om på nytt ? Jag trodde jag kunde förlåta oss för bådas alla misstag, förlåta oss för tiden vi slösade på varann, för smärtan vi orsakade varann, för all ångest, för alla lögner, jag trodde jag kunde förlåta dig, förlåta mig själv som lämnade hela mig själv till dig som du tillslut kastade iväg som att jag inte vore värd något. Men jag kan inte förlåta, även fast jag vill. Det har satt spår som sitter kvar än idag, det har satt spår som jag inte ens tror kommer försvinna..

" Varför har tjejer tillitsproblem? "
Ja, är det så konstigt? De flesta killar i dagens samhälle är faktiskt riktiga svin! Man blir alltid sårad på ett eller annat sätt vad man än gör. Men vad gör man av all dålig erfarenhet när man träffar någon som är bättre än vad dom tidigare varit ? Ska han behöva stå ut med alla ens problem man har sen ens tidigare tabbar? Ska man släppa allt och låtsas som ingenting? Det är inte lätt att vända ryggen åt allt det gamla när det finns en chans att samma sak kan upprepa sig igen. Ju mer man blir sårad desto större blir skölden runt en och desto större den blir desto svårare får man att släppa in nytt folk i sitt liv. Tilliten för någon finns inte där på samma sätt, man förväntar sig nästan att han kommer vara lika dålig som de tidigare att man inte ens försöker släppa det. Men samtidigt varför ska han behöva lida pga något han inte orsakat? Det är inte hans fel att man gjort de tabbar man gjort, man valde själv den vägen även fast det var fel väg att gå.

Take too many pictures, laugh to much and love like you've never been hurt.

Because every sixty seconds you spend upset is a minute of happiness you'll never get back.

No more drama

" Life's too short to make trouble out of small things "

Jag vet själv hur duktig jag kan vara på att övereagera när det gäller vissa saker, men varför blir det så ? Varför låter man sig brusas upp av såna löjliga småsaker, varför lägger man sin energi på ett litet tjafs när man istället kan göra nytta av den tid ? Norrköpings folket är ju känt för att va stora i munnen, men varför följer man strömmen ? Jag har faktiskt fått nog av alla små fjortistjafs, alla falska människor och allt onödigt drama. Jag tror de flesta håller med mig, men det är så få människor som gör något åt saken! De flesta sitter och säger "jag är trött på allt drama det är inget för mig ", men senare samma dag sitter dom där och skvallrar och snackar skit. Det är ju just det som startar allt jävla drama. Har istället bestämt mig att sluta bry mig om de löjliga saker som kommer ut ur allas munnar och fokusera mig på mitt egna, andras liv intresserar mig inte för fem öre längre. Låter ni de leva deras liv och istället bara lever ert egna så skulle allt vara såååå mycket bättre!

En ny början.

Snart början på ett nytt år, tänkte då också göra det början på en ny blogg.

Som sagt, snart ett nytt år och mycket saker har faktiskt hunnit hända under 2008.

Nyårsafton 2007 sög som resten av alla mina nyår jag haft, tack vare att ali decka inne på toan i ca 2 timmar. Fick ringa hans 2 vänner som fick dra ifrån deras fest och leda Ali hem, efter det var jag inte direkt på festhumör längre så de blev hem och sova. Får hålla tummarna för att jag får det så sjukt mycket roligare nu på onsdag. Anyways.... Som alla vet så tog det slut mellan mig o ali i början av det här året. Ja jag vet, de e helt sjukt. Det känns som att det var flera år sen och egentligen har det inte ens gått ett år! Hooolydamn, jo men efter ha velat fram o tillbaka i 2 år så fick det sig ett riktigt slut iallafall. Jag vetinte hur jag ska uttrycka mig på ett mindre fult sätt men ÄNTLIGEN så var det över.
Strax efter det så fyllde jag år, då pappa ordnat någon överrasking till mig som jag inte hade en aning om. Det var torsdag och jag satt hos jenny och drack öl, helt för mig själv ! Jenny slängde in ett sugrör i ölburken för att supa ner mig snabbare och tro de eller ej men det funkade faktiskt ! Sen var det på med ögonbindel och in i bilen. Ovetande om vart vi skulle satt jag och asgarva i bilen av ingenting. Väl framme och vinglar ut ur bilen rädd som ett as för jag hade inte en aning om vart jag var eller vart jag gick. Upp för någon trapp och då börjar de spelas musik. Jag skratta så ja tjöt tyckte de var så pinsamt att alla (vilka de nu var) såg mig men jag såg ingen. När ögonbindeln väl flög av så var jag hemma! Haha, pappa hade tagit dit nisse som han spelade med i ett band a long time ago. Så dom satt och spelade gitarr och sjöng, farmor höll på och fixa en massa mat, i soffan satt kusinerna och faster och på stolarna satt Malin, Issa och mathilda. Jag blev helt chokad när jag såg allt folk och fortfarande kunde jag inte sluta skratta! Ne men det var en riktigt lyckad kväll, dagen efter det blev det otten med tjejorna och där har jag hängt sen dess! haha.

Strax efter det så satt jag och malin och prata på msn och båda var så sjukt uttråkade. Då jag får en idé. Joo men malin nu drar vi till stockholm ! Klockan var typ 8 på kvällen och båda satt osminkade i mjukis. Men joo hörni, vi drog till stockholm ! Vi hann aldrig med det sista tåget, så det åkte en snubbe ifrån stockholm och hit som hämta oss sen åkte tillbaka. Fifan de va nog den stelaste bilresa ever! Snubben hade ingen personlighet för fem öre! Väl framme i stockholm satt vi hos snubben som saknade personlighet i ca 30 min. Drack upp hans goda dricka och sen vidare. Jag ångrar den resan så otroligt mycket så de e sjukt ! Än idag kan jag få ångest av det, uuush. Malin du vet vad jag snackar om.... Anyways, de va den resan de !
Och inte alls länge efter det så får jag och mickis för oss att åka upp till stockholm ! Snubben utan personlighet betalade så snällt våra tågbiljetter. Och vi insisterade om att vi var tvugna att ha tur o retur annars vågade vi inte åka upp ! ( vi ville INTE träffa honom ) . Så han gav oss tur o retur, så vi slapp träffa honom. Muaha. Jo, min första gång uppe i stockholm. A, mitt på ljusa dan åtminstonde och med tunnelbana o allt sånt skit. Ah, iallafall. Jag skulle av vid bredäng och mickis skulle åka vidare. Emilio skulle vänta på mig vid station och när jag går av var det ingen emilio där ?! Hah, så jag yr som en höna vet inte vart jag ska ta vägen då emilio ger mig vägbeskrivning över telefon. Men det löste sig tillslut och jag hittade dit. De blev fest fest fest hela helgen. Lördagen slutade med att mickis dissa mig för en kille som bodde vid globen. O de va långt åt helvete till bredäng och jag med stans sämsta lokalsinne ska hitta till tunnelbanan, gå av vid nått ställe, byta tunnelbana och ta mig till bredäng. Utan batterier i telefon. Jag trodde ärligt talat att jag skulle dö den natten. Ne men jag tog mig till alla tunnelbanor o tog mig ditt jag skulle. Dagen efter var jag såå arg på mickis att jag var sjukt nära på att sätta mig på tåget utan henne o låta henne ta sig hem på annat sätt. Nä men så dum kunde jag inte va.

Jadu, vad har mer hänt. Malin o ja har bråkat mer än nånsin, pga några killar this time ! Nej nej inte likt mig men det blev som de blev och det är ingenting man kan göra åt nu. Och en "vän" man känt i snart 9 år vände ryggen som en hoooora. Jag vet och hoppas att du läser det här, ja för det är en HORA du är i mina ögon. Jag bara önskar att jag sa sanningen den dagen på hälso, för det är de du förtjänar... Men, nu ska jag varken slösa energi eller tid på o skriva om sånt skit. Aja, misstag gjorde man mer än nånsin det här året. Tabb efter tabb och efter tabb. Men jag lärde mig en massa utav det hela också. Jag hade planer på att flytta upp till göteborg, vilket jag fortfarande tror jag kommer göra men det är inte lika säkert än. Jag började jobba som croupier i sommras där jag fortfarande jobbar kvar. Och dum som jag är så hoppade jag av skolan, but life's a bitch. Jag kan fortsätta i dagar om det här men jag tror inte ens att någon har läst hit ner. Anyways. Efter min sista tabbe i sommras så har det skett lite förändringar, mr secret. Som fortfarande inte får nämnas här i. Nej vet ni vad, nu orkar jag inte mer.