keep it real

Nej nu jävlar, jag har så mycket i huvudet så nu är det fanimej dags att skriva ner de och få ut det förhoppningsvis !

Jag gav mig själv ett löfte för ett bra tag sen. Jag lovade mig själv att vad som än händer, så ska jag aldrig , ALDRIG låta mig själv fastna så som jag tidigare gjort. Aldrig mer bli den person jag tidigare var, aldrig mer behöva folk så mycket som jag en gång gjorde. Jag lovade mig själv att från och med nu ska jag klara av att stå på mina egna två ben, behålla min självrespekt, min stolthet och aldrig skulle jag låta någon annan ta den ifrån mig. Men som vanligt, så svek jag mig själv... Nu är jag arg, jag vet och är ju så mycket bättre än så här. Jag har haft så mycket tålamod med vissa som jag borde gett ryggen från första början. Jag har varit så förstående mot folk som egentligen bara ska ha en spark i arslet. Och ännu en gång, jag har varit för godhjärtad emot folk som inte ens förtjänar det. Och varför?! Jag har inte ens en ursäkt, eller en orsak. Jag är helt enkelt bara för snäll. Eller ska vi kalla det feg? För det är så jag känner mig, är jag rädd för att stå på mig och ha mina egna åsikter gällande saker ? Och varför behandlar jag folk så bra som jag egentligen inte behöver ha i mitt liv? Jag är bara dum helt enkelt, riktigt jävla dum.

Och du, du har fått mig bryta så otroligt många löften jag gett mig själv och jag skulle kunna bryta 100 till. Inte ens där har jag en orsak till varför ? För det är ju inte direkt så att jag får någonting tillbaka, förutom ett tålamod som bara blir mindre och mindre.